41+0...
Tänkte att jag skulle passa på att lägga upp mina ultraljudsbilder som jag har hemma. De känns ju supergamla nu, men ändå!
Vi var på en tidigarelagd överburenhetskontroll idag (detta var något jag aldrig trodde att jag skulle vara med om... men nu är man väl det!). De tog tusen tester och de hotade med att sätta igång förlossningen. Till slut så kom vi i alla fall överens om att avvakta, dels för att proverna var så bra och för att jag var ganska "mogen" enligt läkaren. De gjode en hinnsvepning (för de som inte vet vad det är ska jag förskona er från detaljer... men det är lite äckligt men gick bra). Läkaren ursäktade sig till Mikael över att han "misshandlade" hans fru, öhh... här ligger jag liksom och blir uppbänd haha! :) Jag har inte så stora förhoppningar att hinnsvepningen ska starta något, men vad vet jag. Jag var öppen två centimeter den här gången, verkar liksom ha "minskat" sedan förra gången. Känns föga upplyftande. Nå väl, vad kan man göra?
Ultraljudet såg bra ut, lillkillen var dock mindre den här gången, han beräknade honom att väga 3000 gram. de verkade inte ta någon större stress över faktumet eftersom flödet ändå var okej i navelsträngen. Det var inte så mycket fostervatten kvar där inne men det var också okej (hinnorna var intakta, det är kroppen som absorberar vattnet). Det känns ändå ganska skönt att han inte är så stor, även om man blir lite fundersam när han var "mindre" än förra gången. Kanske de mäter lite olika och man kan få lite varierande resultat. De borde ju veta vad de sysslar med (hoppas jag).
Blodtesterna var okej och blodtrycket var under 100 så de tyckte att vi kunde avvakta. De har bokat en tid åt oss igen om en vecka, alltså 42+0.
CTG:et var också okej, även om lillisens puls låg lite högt. Det kunde vara ett tecken på att han var lite stressad. Men med tanke på att hans puls alltid legat ganska högt så godtog de resultatet där med. Det var kul att se att när Mikael pratade med Fjant så ökade hans puls och han började sprattla mer! Det här visste jag ju redan, men nu fick liksom Micke det svart på vitt haha! På CTG:et kunde man även se att jag hade någorlunda regelbundna värkar, men av någon anledning så ville maskinen inte mäta dem så bra. Barnmorskan tyckte dock att det såg lovande ut...
Just nu känns det som om han aldrig kommer att komma ut. Fast och andra sidan spänner det mer i magen nu så någon liten effekt kan "misshandeln" kanske gett. Känns lite motigt, men man kan inte styra över detta. Hur mycket man än vill. Ikväll blir det en liten promenad (på ordination av läkaren) samt lite bastu.
Oj vad långt det blev idag. Sorry!
Vad tråkigt att han är så himla envis er lille grabb. Jag skulle bli knäpp över att gå över tiden, men vad vet jag som har fått bägge mina tidigare =)
Hoppas att hinnsvepningen hjälper och att det sätter igång i natt.
Hinnsvepning låter lite läskigt, tycker jag. Jag vet inte i detalj hur det går till, men det lilla jag har hört från andra så kan det göra rätt ont? Skönt att den är klar i alla fall :) Och hoppas att den sparkar igång förlossningen så att det blev värt besväret :)
Vad duktig du är som är så positiv trots att du nu går och räknar dagar på övertid - jag var en riktig surkärring i jämförelse med dig :)
Stor kram!!
Än så länge är det okej att vänta lite till på honom, men det är klart att man börjar bli trött i kroppen. Men jag försöker tänka att "problemen" inte kommer att försvinna på en kvart efter att han har kommit ut så jag måste bara ha lite tålamod med allt. Huvudsaken är att han får de bästa förutsättningarna, att jag sedan är trött och börjar känna mig piss måste jag bara stå ut med (så länge det inte är någon fara för honom eller mig det vill säga). Måste vi ta till kejsarsnitt eller igångsättning så gör jag ju det så klart, men kan vi vänta så är det nog bäst. Även om det suger en aning att gå runt så här. Lite konstigt att jag har sånt tålamod nu när jag inte har det annars... hjärnskada kanske? Haha!!! Men visst, det börjar bli lite frustrerande... morr....
