Öhhh....
Min kompis Petra och jag vet ALLTID bäst! (även när vi har fel) :D
Ikväll var jag på första delen av föräldraförberedande kursen och jag som alltid har lite allergi mot "masspsykosmöten" tänkte att jag skulle lägga dessa tankar till sidan och gå dit med öppet sinne. Men igen blev jag lite besviken (som kursen vi hade i fysioterapi för oss med fogis). Barnmorskan babblade på längst fram i rummet om hur tafatta karlarna är och hur man måste förklara minsta lilla för dem för att de ska förstå. Men ändå var de viktigast av allt, hur nu det kan gå ihop. En massa fördomar (i min mening) om hur killar är och tänker. Man skulle visst ha någon inre rädsla att mannen inte skulle förstå vad man går igenom (och det kan man väl aldrig begära av någon att förstå - inte vet jag ju det heller innan jag är mitt i det... hur vet tanterna hur det ska vara innan undrar jag stillsamt). Sådan oro är helt totalt främmande för mig. Jag litar mer på Mikael än jag litar på de där barntanterna. Jag vet att han vill mitt och lilla bebins bästa oberoende. Barntanterna kan ju ha en lika piss dag på jobbet som jag kan ha ibland (skrämmande tanke) - men skulle det gälla Mikael skulle jag nog fasiken ge allt trots katastrofal dagsform. Den röda tråden var i alla fall hur man skulle hantera oron över hur mannen skulle bete sig när bebin kommer. Den oron kan i alla fall jag avskriva direkt. Jag oroar mig mer för deras val och deras bedömningar än hans. Basta.
De berättade även en massa om förlossningens olika skeden, ungefär som när man gick på biologi i skolan. Men här var det lite mer "bannor" - man skulle lyssna helt på vad barnmorksan sa och man skulle krysta och slappna av enligt några modeller som de hade. Jag kan redan nu säga att jag kommer vara deras mardröm. Jag tänker inte köra på några modeller utan bara lyssna på vad kroppen säger. Jag litar återigen mer på den än deras krysttaktiker. Kanske det straffar sig, vad vet jag, jag har aldrig fött ett barn innan. Men jag tänker inte heller gå och oroa mig för att jag inte "kan" deras förlossningsscheman utantill. Jag känner liksom på mig att jag inte kommer att tänka på dessa ändå när det gäller på riktigt.
Vi såg avslutningsvis en förlossningsfilm. Den var väl helt ok egentligen, men den framkallade ångest hos två stycken i gruppen som var tvungna att springa ut. Så jag vet inte heller vad den egentligen gjorde för nytta. Men jag är ganska dömande av mig och vill gärna göra saker på mitt sätt, så jag antar att jag kanske inte är rätt person för dessa sammanträden.
Kanske jag borde behandla min oro för barnmorskorna istället :D undrar om de har någon dvd med detta problem haha (oj vad elakt det där lät!)
En kul sak var dock att jag träffade en av Mikaels jobbkompisars fru som ska få sin bebis i december. Hennes man är också borta som Mikael så det var lite kul att prata med henne. Hon var också hysterisk ibland när hennes man inte var hemma - skönt att man inte är den enda liksom :D
Jag ska gå på alla kurstillfällena men jag hoppas att det känns lite mer intressant framöver. Jag gillar inte att de är så nedlåtande på något vis om killarna. De är det så klart inte rakt ut, men det syftas en hel del.
Resultatet från sockerbelastningen igår var superbra. Jag hade nästan för hög sockerförbränning... alltså typ inverterad diabetes. Därav hade jag mått så b under testet. Sockerfallet blev liksom väldans kraftigt på mig. Barnmorskan frågade hur jag hade mått... och jag kunde ju bara bekräfta det som hon misstänkt - att jag mått ganska piss. Men den braiga är ju att jag inte hade nån diabetes. Det är ju huvudsaken.
Ikväll kommer Petra över på den obligatoriska Lyxfällankvällen. Jag har laddat med kakor och te!
Här har dörrskylten vi beställt - äntligen vet folk vilken dörr de ska
plinga på!
låter som ett litet konstigt upplägg på kursen du var på. Är inte papporna välkommna där? då kan väl inte bm hålla på att prata skit om dom. Sen känns det kanske lite tufft att visa en förlossningsfilm vid första tillfället och för många är det fortfarande långt borta.
Sen måste jag bara säga att du är för söt =) om du har fb kan du lägga till mig där så får du nog besök om vem som gömmer sig i min mage redan på fredag annars får du väl vänta några dagar extra =)
papporna ska enligt deras regler vara där, och de är såååå viktiga för graviditeten - men.... bla bla bla... visst det finns säkert en hel del åländska killar som är tappade bakom en vagn hur man beter sig, men det känns som om det är så främmande för mig att ens tänka i de banorna. de pappor som inte var där (Mikael och en annan) uppmanades att se filmen när de kommer hem. jag förmanades om hur viktigt det var att pappan deltog. så de ska vara där, men ändå får de en massa konstiga åsikter kastade i ansiktet. jag hoppas verkligen att det blir bättre de kommande tillfällena
Låter som en tradig kurs tycker jag. Tråkigt att de har inställningen att killarna inte fattar något, svårt att ändra på det när det verkar vara ristat i sten - man ger dem ju ingen chans då! Sen ska jag väl erkänna att i vårt förhållande finns det ett och annat som jag blev förvånad och besviken över att Boris inte förstår när det gäller föräldraskap och barn...men det är ju säkert lika åt andra hållet. Jag gör väl inte alltid det han tycker är det rätta med Maksim heller...
Kram på dig!
