Kaptenskans blogg

Nu har jag vaccinerat mig mot svininfluensan och jag har lite ont i armen, men annars är allt bra. Jag blev förvånad över hur aggro människor blev på jobbet när jag sa att jag skulle vaccinera mig. Jag skulle visst utsätta mig själv och bebisen för megafara. De skickade länkar på alla hemskheter som kunde hända och vilken hemsk människa jag var som skulle vaccinera mig... ja ni förstår. Visst jag har ingen aning om vad som är rätt eller fel, men jag anser att jag gör bäst i att följa rekommendationerna från sjukan (vem annars ska man tro på? De ansvarar ju för mitt liv ändå om jag är sjuk).

Jag brukar inte annars tro på det som står i Aftonbladet eller på nätet helt blint, varför skulle jag göra det nu? Om det nu skulle vara så hemskt att jag eller bebisen skulle få något fel, vill jag i alla fall inte vara den "skyldiga" till detta... jag menar om jag valde att inte vaccinera mig och jag/bebisen blev sjuk skulle jag aldrig förlåta mig själv om jag visste om att jag kunde förhindrat detta. Om vaccinet ger mig eller Fjanten en skada kan jag hela livet hata staten och fokusera min ilska på dem... vilket jag tror är hundra gånger lättare att leva med. Låter det koko? Som sagt känns det i alla fall bra att inte behöva tänka på saken mer, för nu är det gjort.

Blev lite förvånad över uppståndelsen, tidningen var där och fotade och intervjuade tjejerna som kom för sprutan. I nästa vecka får övriga riskgrupper vaccinet och sedan får alla andra. Hoppas att svinisen inte hinner bryta ut tills dess. Jag hörde på radion att det var en boom just nu i Åbo och i Stockholm. Vore ju lite dumt om det bröt ut innan de haft tid att få sprutan.

Nå ja, nu får vi se om jag får feber eller några andra krämpor. Hoppas inte det.

Ikväll ska mamma och pappa åka och se på en spjälsäng med tillhörande skötbord (sånt man sätter på spjälsängen). Hoppas det är fint. Tänk vad duktiga vi varit som har fixat så mycket på så kort tid. Man kommer kunna slappna av lite mer nu.