Kaptenskans blogg

Gunnar vägde 3480 gram när han föddes och var 52 centimeter lång! Sötaste killen tycker mamma så klart! :D

Jag beställde lite söta kläder till Fjanten på H&M för att ha lite minikläder hemma för säkerhets skull (och för att de är så megacute!). Det blev lite mer än de jag har på bilderna men jag tänkte att de finaste kan jag i alla fall visa upp :D

Idag har det varit hektiskt på jobbet igen. Man blir alldeles trött emellanåt. Ingen planering alls och definitivt ingen struktur. När man är lite trött annars så orkar man inte stålsätta sig alla gånger. Men det är inte så långt kvar nu tills jag går på ledigt. Det är bara en månad kvar... tiden går fort.

Ikväll kommer Petra över för att softa lite med mig. Skönt med lite besök. Har suttit framför datorn mestadelen av kvällen med att piffa till bloggen. Jag har aldrig varit inne i koder och trixat så det var lite spännande... lite finlir är ju kvar som ni kan se, men det blev i alla fall bättre än jag hoppats på.

Jag hade inte kunnat föreställa mig att sockerbelastningen skulle vara så jobbig som den var. Jag tänkte att det skulle vara ganska lungt (oroade mig mest för blodprovssticken.....). Men oj jag har varit som en zombie hela dagen efter den upplevelsen. Först fastade man ju igår från sjutiden och fick inte heller dricka något. Sedan steg man upp flera gånger på natten och var kissnödig, så man var rejält trött och uttorkad på morgonen. Jag tog första blodprovet kl 0730. Efter det fick man en värsting trögflytande sockersörja som man skulle halsa. Urk. Man fick en fet sockerchock och jag blev helt darrig. Lill* bebisen blev helt vild i magen (den fick väl en redig sockeryra den med). Sedan gick en timme och ett nytt blodprov togs. Efter det började sockerfallet komma. Huuuu vad tufft det var. Man blev helt slut. En timme senare togs nästa blodprov. Jag for hem och jag var så slut att jag var tvungen att lägga mig en halvtimme på soffan efter att jag nödätit en frukt. Hela dagen har varit en dimma efter det. Jag har inte kommit i fas ännu. Vi får se imorgon om vad proverna visar. Man blir ju lite oroad när man blir så där tagen, men vad vet jag. Hittills har i alla fall blodvärdena varit bra.

Ikväll har svärmor Stina varit på besök. Vi gick och åt på en restaurang i närheten. Hon var i extas då min svägerska också väntar smått till april. Det mesta handlade om det så klart ikväll. Hon var verkligen förväntansfull.

Idag har det varit megastressigt på jobbet, men trots all stress lyckades jag ta mig tid att buda hem denna smyckeshängare på Ebay för ynka 10 euro (inkl. frakt). Nå väl som vanligt har man inte sett vad man har fått ännu, men jag hoppas att den är fin när den kommer hem.

Urk vad irriterad jag har varit idag. Gubbarna på jobbet har retat gallfeber på mig rent ut sagt. Det började med lunchen då jag alltid hamnar bredvid "Slamsugen" som jag kallar honom för. Han har noll bordsskick överhuvudtaget (han suger i sig maten - det ser och låter för jävligt rent ut sagt). Jag tror inte att han har någon fru hemma som har lärt honom något bordsskick. Det konstiga med honom är att han ALLTID måste sitta och utföra sina slamsugningar brevid mig. :(

Jag var på akupunktur idag igen. Ännu en ny variant, men samma barnmorska som gjorde det första gången. Hon tyckte det såg konstigt ut att jag hade ett blåmärke, det skulle man visst inte ha. Hon tyckte också att det var lite skumt att den andra barnmorskan hade stuckit mig i öronen och i händerna med tanke på var jag hade ont. Eftersom det inte fanns några rum lediga när jag kom så fick jag sitta i receptionen när de gjorde "punkteringen", och det blev i öronen även denna gång. Efter det hela var klart så ringde jag min kompis Petra som hade ringt mig när jag satt där med nålarna i öronen. När jag sedan la på såg jag att hela telefonen var blodig. Ännu en gång blodbad, men i BÅDA öronen denna gång... jag börjar bli lite skeptisk...